Vara en mans första flickvän

Fråga kring konsumenträttigheter, och påtvingat köp

2020.08.12 02:25 UnjustRiptide Fråga kring konsumenträttigheter, och påtvingat köp

Jag var idag inne på kicks i nordstan med min flickvän och min syster. Vi kollade runt lite i butiken och jag såg någonting som jag trodde min flickvän skulle gilla. Det var ett spray till ansiktet som kostade 100kr. Jag tog upp en öppnad flaska som stod nära intill testprodukterna. Jag höll i produkten i fem till 10 sekunder, sprejade den kanske fyra gånger innan jag satte tillbaka den. Jag han inte gå en meter innan en kvinnlig anställd på kicks utbrast väldigt argt varför gjorde du så?! Jag vände mig om och en väldigt arg kvinna stod och glodde på mig. Jag försökte förklara att jag bara ville testa den men hon sprang iväg och kallade på en ordningsvakt. Jag tycker detta var väldigt dramatiskt då produkten det handlar om bara kostar 100kr. Jag vill också säga att alla tre av oss gick väldigt lugnt runt i butiken utan att vara stökiga, samt att alla av oss är vuxna, så vi ser inte precise ut som några jobbiga tonåringar som kanske är stökiga eller vanligtvis brukar orsakar problem i nordstan. Så jag fattar inte varför hon var så arg för detta liksom.
Ordningsvakten kom fram till mig och sa att jag hade öppnat en ny produkt och eftersom jag använde den måste jag betala för den. Jag försökte förklara att den redan var öppnad och att det var ett misstag då den stod så nära testprodukterna. Vakten sa de skulle kalla på butikschefen som skulle prata med mig.
Medans jag väntade på butikschefen försökte jag ytligare förklara hur produkterna inte stod rätt och att den redan var öppnad. Vakten sa då eftersom det finns kamera så skulle de kunna se om produkten redan var öppnad innan jag rörde den, och om jag inte ljög hade jag inget att oroa mig för. Jag frågade då om de kunde kolla på vad kameran hade spelat in, men fick bara till svar att det inte var aktuellt just nu. Jag frågade då varför det inte var aktuellt men fick inget svar. Vakten frågade istället den arga kvinnan ifall att hon hade sätt mig öppna den. Hon sa nej och att hon bara såg mig testa den. Det kändes som vakten redan bedömt mig som skyldig innan de ens hade kollat på videon.
Så småningom kommer butikschefen och säger att jag har använt produkten och därmed måste jag betala för den. Jag frågar då om hon kunde kolla om övervakningskameran fångade om produkten var öppnad innan jag rörde den. Butikschefen säger då att de inte kollade efter det och att videon bara visade att jag använde den. Butikschefen sa även att pågrund av Corona och hygienskäl kan inte en använd produkt säljas, vilket jag naturligtvis förstår men jag fortsatte påpeka att den redan var använd innan mig då den redan var öppnad. Butikschefen sa då att det inte gör någon skillnad om någon använde den före mig då jag använde den sist.
Jag fattar inte hur de kan tvinga mig köpa den om den redan var använd innan mig, och om hygienskäl var en riktig anledning till att den inte kan säljas borde de väll ha kollat på videon för att se om den var använd tidigare innan de tvingar mig betala för den.
Jag försökte även förklara för butikschefen att hela den hyllan är helt oorganiserad och att man inte kunde tydligt urskilja testprodukterna ifrån de som säljes. Då visade hon att testprodukten har ett litet genomskinligt klistermärke på baksidan över streckkoden. Jag påpekade att det inte var ett tydligt sätt att märka en testprodukt, butikschefen sa nedlåtande att nästa gång borde jag vara mer noggrann innan jag testar produkter i framtiden. Vanligtvis brukar testprodukter ha en lapp som säger tester på sig. Jag tycker själv att kicks och butikschefen borde vara noggranna med att inte ha öppna produkter på hyllan till försäljning. Det är inte kundens ansvar att hålla koll på vilka produkter som är använda i en butik, det är väll butikens ansvar?
Jag påpekade också för chefen att många av produkterna bredvid på hyllan också var öppnade och att om min produkt inte går att sälja så kan hon inte sälja dem heller, för om de är öppna så är de säkert använda också. Hon sa igen med nedlåtande ton att detta är ett hypotetisk exempel, och att de visst går att sälja även om de är öppnade då ingen personal har sett att de har använts av någon. Kvinnan var helt ologisk. Varför skulle produkterna vara öppen om ingen har använt dem?
Butikschefen med hjälp av ordningsvaktens påtryckningar tvingade mig sedan betala för en produkt som jag inte hade öppnat först. Butikschefen hade ingen koll och brydde sig inte det minsta om den var använd innan mig och ville inte heller kolla, men påstod fortfarande att de inte kan sälja använda produkter samtidigt som hon tvingade mig att betala för en använd produkt. Hur är detta tillåtet? Är det lagligt att tvinga kunder köpa en redan öppnad produkt med hjälp och påtryckning av en ordningsvakt?
Under tiden jag betalade sa jag till den första kvinnan som först blev arg på oss att sortera produkterna bättre för det gick inte att se vilka som vad testprodukter eller ej. Hon sa att hon höll med lite och skulle påpeka det själv sedan till hennes chef.
Min syster hade tänkt att köpa ett nagellack innan detta hände men vi gick istället. I slutet av dagen så hade hon fortfarande inte hittat något nagellack i en annan butik så vi gick tillbaka till kicks. Jag kollade på hyllan där sprejet tidigare stod. Nu hade de organiserat alla produkter bättre och till och med tagit bort några av de värsta öppna produkterna. Om butikschefen nu tyckte jag hade fel och att de öppnade produkterna då gick att sälja varför tog de bort dem då? Det fanns dock några öppnade produkter kvar. Det fanns till och med en där förseglingen helt var borta men var igentejpad med genomskinlig kontorstejp. Den enda anledningen jag kan se till varför originalförseglingen var utbytt med en tejpbit är för den tidigare varit öppnad. Hur kan de sälja en uppenbart öppen produkt som sedan tydligt är igentejpad av personalen? Jag tog då bilder på de öppna produkterna som var till för sörsäljning som bevis på att min inte var den enda öppna produkten.
Min syster fick hjälp med nagellacket av en ny tjej vi inte såg tidigare och hon var jättetrevlig och jätte hjälpsam. Men efter en stund kom den arga kvinnan och sa till tjejen att de behöver byta platts i butiken även om tjejen höll på att hjälpa min syster. Tjejen gick då bara och stod längre bort i butiken för det fanns inget för henne och göra. Det kändes väldigt udda att kvinnan ville byta med tjejen just när vi var där då det inte fans några andra kunder i butiken just då. Den arga kvinnan ”hjälpte” då min syster istället, men det kändes bara som att hon försökte få henne att lämna butiken så fort som möjlig och hålla koll på henne så hon inte skulle ”orsaka” mer problem.
Vad kan man göra som konsument i detta fallet både då detta händer och nu i efter hand? Är det lagligt att butikschefen påtvingar köp av en redan använd produkt med hjälp av ordningsvakten? Hur kan det vara lagligt att butiken säljer uppenbara öppnade produkter som nya speciellt nu under en pågående pandemi? Finns det någonstans man kan anmäla deras brist i hygien bland produkterna? Dessutom höll sig både ordningsvakten samt chefen och de anställda väldigt nära, runt en meters avstånd, under denna process, även när det står skyltar i butiken att hålla avstånd. Vad kan man göra att de butiksanställda bryter deras egna regler runt Corona?
Uppdatering: Jag mailade deras kundservice igår, eftersom jag inte hittade någon Mail till deras kontor. Jag fick bara ett generellt svar över hur de är ledsna över hur det blev och det inte alls borde gått till så. De sa också att de skulle vidrabefodra mitt klagomål till butikschefen i nordstan (som om det kommer göra någonting åt saken) och också till regionschefen. Så det ser inte ut som de kommer göra något åt detta.
submitted by UnjustRiptide to sweden [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2019.09.23 08:14 aerkenemesis Jag flyger aldrig charter, men när jag gör det så går charterbolaget i konkurs

Jag ser mig själv som en berest man, med runt 30-talet länder i bagaget. Jag har alltid köpt en flygbiljett själv och hittat hostel/hotell/airbnb osv, eftersom jag gillar att vara spontan och självförsörjande.
Min rätt så nyblivne flickvän är dock inte så berest, så när jag skulle ut och resa tillsammans med henne och hennes två tonårsbarn så blev det charter, med Ving, till Gambia.
Ving är ett bolag som har funnits sedan Bröderna Wright för första gången flög, med ett flygplan byggt av papier mâché, ståltråd och kodynga. Sedan dess har de servat den svenska kärnfamiljen med svinbilliga charterresor till priset av att man får lyssna på gallskrikande småbarn och en överförfriskad Bengt hela flygresan.
Nu har de gått i konkurs, alla deras flyg är inställda, och de står förmodligen inför ett helvete att reda ut alla återbetalningar (som de enligt lag är skyldiga till). Omg, hur blev det så här?
Edit: Det är Thomas Cook som konkat, inte Ving. Thomas Cook äger dock, samt levererar charterflyg till Ving.
submitted by aerkenemesis to swedishproblems [link] [comments]


2019.07.14 11:40 pehrs En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

Känner du att du börjar må lite bra så här i sommartider? Att livet känns lite lättare än vanligt? Oroa dig inte, du har nog bara råkat få lite endorfiner i onödan. Det är lätt hänt på sommaren. Därför kommer här en guide i 10 steg till hur du säkerställer att du blir passiviserad och mår riktigt riktigt dåligt lagom till att hösten och mörkret smyger in.

Steg 1: Minimera fysisk aktivitet
Se till att du rör dig så absolut lite som möjligt. Bästa är om du kan hålla dig till din säng. Sov, ät, arbeta och ha din fritid i sängen. Fysisk aktivitet triggar igång belöningssystemet i hjärnan. Så lite som 5 minuters promenad ökar välbefinnande i upp till ett dygn. Uber Eat finns för att du skall slippa det.

Steg 2: Sov som en skiftarbetare
Se till att förskjuta sömnen flera timmar varje natt. Bäst är om du kan sova över stora delar av dygnets ljusa timmar, och vara aktiv på natten, för då får du också möjlighet att slåss med hormonet melatonin som försöker synka din sömn till dygnet. Störd sömn leder till en stor mängd hälsoproblem, och tröttheten hindrar dig effektivt från att göra saker.

Steg 3: Ta inte hand om din kropp
Ät bara mat med stora mängder socker och fett, helst snabbmat eller frysmat. Anpassa inte maten efter din fysiska aktivitet. Undvik grönsaker och frukt. Genom att inte vara fysisk aktiv, sova på udda tidpunkter, och äta obalanserat, så kommer du få hälsoproblem. Se till att de inte behandlas. Låt mindre krämpor vara en ursäkt för att undvika allt.

Steg 4: Gör dig av med dina vänner
Ställ extremt höga krav på dina vänner och släktingar. Se till att alla relationer enbart sker på dina villkor. Om någon bjuder på något, ställ krav. Bjud aldrig själv på något, utan att ha säkerställt att du får saker i gengäld. Detta kommer effektivt slå sönder relationer som skulle kunna ge dig stöd. Skaffa absolut inte en hobby som ger naturlig kontakt med andra likasinnade. Pojk- eller Flickvän skall vara minst fotomodell, miljonär och kärnfysiker för ett ens komma på tal.

Steg 5: Bygg ditt liv kring konstant uppkoppling
Tillbringa 100% av din vakna tid med någon form av uppkopplad enhet. Se till att du har push-notiser på allt. Om det inte plingar flera gånger i minuten så missar du just nu något. Prioritera ALLTID att undersöka varje gång något händer på nätet. Detta kommer avbryta alla andra aktiviteter, och hindrar dig från att nå någon form av flöde (en. "flow") i det du gör.

Steg 6: Fokusera på konflikter
Konflikter är ett utmärkt sätt att bygga upp stresshormoner. Så skaffa dig konflikter, och fokusera på dem in i absurdum. Konflikter på nätet är utmärkta, särskilt politik finns det alltid någon du kan ha en konflikt med, men bäst är meningslösa konflikter med människor omkring dig. Var upprörd över att grannens barn leker på gräsmattan så att det stör din sömn kl 4 på eftermiddagen, men gör inte något åt det. Låt konflikten ligga och gnaga så länge som möjligt. Skriv arga brev till kommunen om utformningen av lyktstolparna. Fokusera den energi du har på detta.

Steg 7: Ha oordning omkring dig
Har du följt de första sex stegen så mår du nog ganska dåligt, men det är viktigt att säkerställa att du inte kommer ur situationen. Ett bra sätt att göra det är att ha ordentlig oordning omkring dig. Gör det svårt att göra någonting över huvud taget. Se till att all aktivitet i hemmet kräver att du börjar med timmar av städning. Se till att alla papper är i en röra, så att du inte kan hitta det du behöver. Ha inte telefonnummer eller kontakter samlade. Ha inte en kalender där du kan anteckna viktiga datum. Genom en ordentlig röra så blir du lätt helt passiviserad och kan undvika att göra saker som riskerar att få dig må bättre.

Steg 8: Sätt orealistiska mål
Varje gång du känner att du vill göra något åt din situation, sätt orealistiska mål. Det skall inte vara "Jag skall ringa min pappa idag och prata en stund", utan "jag skall ringa alla mina kompisar från gymnasiet och grundskolan". Det skall inte vara "Jag skall städa toaletten" utan "Jag skall städa hela lägenheten, sortera alla papper, springa 10 km och sedan aldrig mer stöka till det". Genom att sätta orealistiska mål så kan du säkerställa att du misslyckas.

Steg 9: Fokusera på hur dåligt du mår
Älta hur dåligt du mår. Se det hela som en obotlig sjukdom som har drabbat dig, och du inte kan göra något åt. Anta att alla andra människor alltid är framgångsrika, lyckliga och mår bra. Ha alltid hur dåligt du mår, både psykisk och fysiskt, som en ursäkt för att inte göra saker. Ju mer du kan passivera dig själv, desto bättre.

Steg 10: Sök aldrig hjälp
När du väl har tagit dig hela vägen till botten, se till att inte söka hjälp. Ta absolut inte hjälp av någon att städa upp ditt hem. Ta inte kontakt med en läkare för att reda ut dina hälsoproblem. Försök inte knyta an till vänner och släktingar. Det kan trotts allt vara vägar ut ur situationen. Ensam är stark!

Edit: Detta hittade jag när jag gick igenom lite gamla anteckningar från en föreläsning. Basen är Randy Pattersons bok "How to be Miserable: 40 Strategies You Already Use". CGP Grey har, som några påpekat, gjort en bra video av samma material, som förklarar det mycket bättre än jag gör. Inget av det är särskilt revolutionerande, det är sådant man lär sig i en grundkurs i psykologi. Men förhoppningsvis hjälper det någon.
submitted by pehrs to sweden [link] [comments]


2019.04.08 23:47 Hexisten Livsmotivationen är på noll

Hej alla swedditörer
Jag är inte vanligtvis den som har problem eller söker mig till råd, men just nu känns det som allt i mitt liv står still.
Jag är 21 år gammal, 22 år efter sommaren, har jobbat inom IT-support nu i snart 2 år.
I årsskiftet erbjöd min chef mig att vara med i ett projekt som i sin tur skulle leda till en högre tjänst, så självklart hoppade jag på cykeln och satsade stenhårt. Nu efter 3.5 månader av stress och ett litet för nära möte med väggen så får jag reda på att jag inte alls kommer få den här högre tjänsten som min chef så lovade mig i början. Men det är sånt som händer tänker jag, det kanske inte fanns möjlighet just nu. Dock istället tillsätter den en riktig rookie till just en sån tjänst från min tidigare grupp inom arbetsplatsen. Det var som att bli huggen i ryggen. Istället blir jag satt i första linan där jag från min erfarenhet och kunskap inte alls hör hemma. Motivationen att gå upp och åka till jobbet har försvunnit.
Min senaste flickvän dumpade mig nyligen då jag inte kunnat ge henne den uppmärksamhet hon förtjänat under det här projektet, allt detta pga stressen av att aldrig vara hemma och konstant jobba tills man somnat på nåt sketet hotell ute i nån skog. Det har tagit extra hårt då jag har kunnat tänka tillbaka över hur jag själv varit under den senaste tiden, och verkligen se att jag vart en dålig partner. Det tär mig i tusentals bitar och hela min tillvaro känns bara meningslös just nu.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här, jag antar att jag mest undrar om nån har varit i en liknande situation och har några tips och råd om vad jag kan göra för att vända hela trenden?
Glad måndag
submitted by Hexisten to sweden [link] [comments]


2018.06.26 13:44 hjalpmigreddit Hjälp, jag är olycklig och känner mig fast i en relation.

Jag träffade min flickvän för två år sedan. Detta är mitt första seriösa förhållande. Min flickvän är supermysig, jättesnäll och jag tycker verkligen om att vara med henne. Men jag har aldrig varit så här olycklig hela mitt liv. Det är egentligen två saker som gör mig olycklig. Det första är att jag behöver väldigt väldigt mycket tid för mig själv när jag kan vara ostörd, annars mår jag inte bra. Min flickvän tycker detta är jobbigt och att jag inte spenderar tillräckligt med tid med henne. Ibland kan hon stå och glo på mig jättelänge och jag försöker säga åt henne att jag behöver vara själv, tycker detta är sjukt jobbigt och har försökt förmedla det.    Den andra saken som gör mig så jävla olycklig är att min hälsa har gått rent åt helvete sedan jag träffade henne. Jag har problem med självkontroll, jag kan inte dricka alkohol, då blir jag alltid så full att jag får minnesförluster. Jag kan inte heller ha onyttig mat såsom bakelser och sötsaker hemma, annars äter jag upp allting, på grund av min dåliga självkontroll. Innan jag träffade min flickvän så var detta inget problem, jag undvek situationer med alkohol och jag behövde bara ha viljekraft att inte köpa sötsaker när jag väl var i matbutiken (några minuter i veckan). Nu är det så att min flickvän älskar att baka och att bjuda hem folk (vi bor tillsammans) för att fika. Oftast blir det bakelser och tårtor över. Detta har gjort att jag ätit upp dessa godsaker och jag har gått upp i vikt. När jag träffade min flickvän så var jag i mitt livs bästa hälsa, normalviktig och god kondition/styrka. Nu är jag kraftigt överviktig och orkeslös. En lågpunkt var kanske ett halvår in i relationen när jag insåg hur tjock jag blivit, då mådde jag riktigt dåligt. Jag har pratat med henne om detta men hon vägrar att sluta baka, det är så viktigt för henne.    Jag vet att många säkert tänker att det är väl bara att avsluta relationen. Det är jättesvårt för mig, jag är ganska konflikträdd och vill inte göra någon ledsen eller besviken. Min flickvän har sagt att hon inte skulle kunna leva utan mig och att hon har haft självmordstankar tidigare i livet. Det känns lite som att jag lever under hotet att hon tar livet av sig om jag gör slut. Sedan tycker jag såklart om henne, hon har många bra sidor och jag tycker om närheten och att umgås med henne. Jag saknar det mesta av mitt gamla liv men inte ensamheten. Däremot så var jag hundra procent lyckligare för två år sedan än jag är nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag kan inte fortsätta såhär. Behövde bara ventilera lite och få ner tankarna på papper. Har ni några tankaidéer? Kan man få hjälp av någon psykolog eller liknande för sådana här problem? Känns som min konflikträdsla sätter mycket käppar i hjulen för mig.
submitted by hjalpmigreddit to sweden [link] [comments]


2018.05.29 15:31 poisinous Jag vill aldrig mer gå till affären igen.

Två rätt nyliga händelser har fått mig att överväga om jag verkligen är på rätt plats på jorden just nu. Spola tillbaks till påsk detta år. Jag och min flickvän handlar, vi hamnar bakom en annan kvinna i kön. Stämningen är rätt låg för att vara påsk och när kvinnan framför oss är färdig så frågar kassörskan enbart om hon vill ha kvitto. När det är min tur så blippar hon alla varor och jag betalar som vanligt, därefter påbörjar hon en mening, men eftersom jag förväntar mig ett ”Kvitto?” Så säger jag abrupt ”Nej tack” mitt i hennes påskhälsning. Vi båda tittar på varandra och jag får endast ur mig ”Oj, jaha nähä” innan hon börjar hjälpa nästa kund.
I torsdags gick jag in på banken för att skaffa mobilt bankID och allt som hör till. Mannen i receptionen ber mig logga in med hans bankdosa och såklart har jag endast bankkortet med mig. Försöker med min fyrsiffriga samt sexsiffriga kod som jag alltid använder men ingen funkade. Han bad mig testa igen så jag inte skrev fel första gången. Kortet spärras och vi båda inser samtidigt att jag använt inloggningskortskoden och inte bankkortskoden. Frustrerad, men inte besegrad.
Spola fram bandet till ungefär en timme sen. Jag kommer hem och hittar mitt nya kort i brevlådan och blir alldeles exalterad av att få gå till affären och handla. Jag skummar igenom medföljande brev och precis som med alla andra ersättningskort kan man aktivera det i affär genom ett kortköp. Jag går i rätt raskt tempo till affären och blir lite torr i halsen. När jag väl kommer in står det ca. 6-7 personer i kassan och då jag bor i en rätt liten by så hejar kassörskan på mig. Jag försöker få ur mig ett ”Hej hej” men min röst skär sig i mitt första ”Hej” och det andra blir bara ett pip. Börjar svettas och tänker att jag fort som attans ska hämta en dricka och sen fort ut igen. Sätter i mitt kort, trycker in min kod och kortterminalen tuggar på en stund. ”Medges ej”. Hon startar om terminalen och vi testar igen, samma meddelande. Surt går jag hem och loggar in på internetbanken, kortet spärrat.
Tldr; Tackade nej till en glad påsk-hälsning, spärrade betalkortet på banken, fick hem ett nytt kort och voicecrackade framför kundkön och spärrade det nya kortet när det var min tur.
Snälla skicka hjälp
submitted by poisinous to swedishproblems [link] [comments]


2018.01.04 11:27 TheWolfwiththeDragon Försöker hitta en svensk film. Kan någon hjälpa?

Postar här för så vitt jag vet så finns det ingen svensk variant av tomt.
Filmen är antagligen från första hälften av 2000-talet. Kanske 2003. Den handlar om en kille som försöker få en tjej.
Nedan här är ett par scener som jag minns ur den och som jag tror alla kommer från denna film. Om inte så kan ni gärna skriva om ni vet vilken de kommer ifrån.
1) Han skaffar en hund (tror Tax) för att locka till sig tjejer. Han lyckas dock locka till sig en äldre dam och ljuger för henne och säger att hunden ska avlivas.
2) Efter att han har träffat en tjej så lämnar han hunden i en park, hoppar in i en Taxi och säger ”följ efter den där bussen annars kommer jag aldrig att se henne igen” och taxichauffören blir glad och säger ”ah, så som på film!”
3) Han är hos en kompis som har sin flickvän hemma. De sitter på två olika soffor och hon säger att hon vill se Robinson och kompisen svarar ”Men det är klart att vi ska se det”, men han säger ”Alltså du, vi har sett de så många gånger nu. Jag orkar faktiskt inte mer.”
4) I slutscenen så hoppar han in en taxi och säger åt honom att kvickt köra till flygplatsen för att tjejen han träffade håller på att resa iväg. Det visar sig vara samma taxichaufför som förut. Efter en vild jakt med polisen efter sig så överlämnar sig chauffören till polisen så att killen kan springa in efter henne.
Väl inne ser man hur hon checkar in och är på väg att gå på planet. Han lurar en arbetare på flygplatsen för att komma åt högtalaren och där så berättar han ut i hela flygplatsen om sin kärlek till henne. Men efteråt ser han att planet har gått och han tror att spelet är över. Han sätter sig och jämrar sig, men då kommer hon gåendes för att hon bestämt sig att inte resa.
submitted by TheWolfwiththeDragon to sweden [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.07.20 16:55 TallTiny Aftonbladets artikel om spelarna i ÖFK

Östersund är 90 minuter ifrån att slå ut Galatasaray i Europa League. Därmed kan ”Östersunds Eminem”, han som äter hamburgare eller pizza på matchdag och ”Sveriges största mytoman” fullborda en praktskräll. Här avslöjar Brwa Nouri och Tom Pettersson hemligheterna om spelarna i Östersunds FK.
Aly Keita
Position: Målvakt. Ålder: 30. Kommentar: ”Snubben bor längst bort ifrån arenan, men ringer ändå varje person i laget varenda dag och ber om skjuts. Och allt detta är för att han inte orkar ta sitt egna körkort, folk börjar nog bli rätt trötta på honom ...”
Andreas Andersson
Position: Målvakt. Ålder: 26. Kommentar: ”Han tror att Borås är världens finaste ställe i världen, men det vet ju alla att det inte är. Det är världens regnigaste ställe, inte finaste. Borås är ju en förort till Göteborg.”
Tom Pettersson
Position: Försvarare. Ålder: 27. Kommentar: ”Det är lite som med Andreas. Tror att Trollhättan är centrumet i världen. Kallar Trollhättan för Trollywood efter Hollywood. Det är något med de där västkustpojkarna, jag tror inte att de kan något alls om övriga världen. Är dock jäkligt musikalisk, vi hade någon musiktävling men han kunde alla låtar efter två sekunder, typ, så han vann rätt klart.”
Sebastian Lundbäck
Position: Mittfältare. Ålder: 20 Kommentar: ”En egen produkt från Östersund som är ganska tyst och lugn. Hänger mycket med Curtis Edwards och sin flickvän. Är ett stort Arsenalfan, så han har det ju tufft som ni säkert förstår.”
Darijan Bojanic
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Han tror att Gislaved är en förort och världens ghetto. Han tror att Gislaved är som Brooklyn och att han själv är ett ghettobarn. Men det är man ju förstås inte om man kommer från Gislaved ... Njuter också av pannkakor.”
Douglas Bergqvist
Position: Försvarare. Ålder: 24. Kommentar: ”Tror stenhårt på Conor McGregor i fajten med Mayweather här snart. Men det är nog för att han själv tror att han är en MMA-fajter. Han är lite stark, det ska han ha, men han överskattar nog sin egen styrka lite väl mycket.”
Jamie Hopcutt
Position: Mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets stora vinnarskalle. Blir seriöst sur om han förlorar i sten-sax-påse. Typiskt engelskt. Är en otroligt duktig fotbollsspelare dock som kommit tillbaka efter sin brutna fot.”
Alhaji Gero
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Vid blotta ögat kan man tro att han är stor och farlig. Men det här är en enda stor nallebjörn. Väldigt gullig människa och inte alls så farlig som han ser ut. Man vill bara krama honom och han har väldigt lätt till skratt.”
Hosam Aiesh
Position: Mittfältare. Ålder: 22. Kommentar: ”Lagets store mytoman. Jag skulle nog kunna säga att det är Sveriges störste mytoman. Han hävdar att han var ute och joggade första gången när han var fem månader gammal. Det är ju förstås ingen som tror på honom.”
Johan Bertilsson
Position: Mittfältare. Ålder: 29. Kommentar: ”Lagets blyger. Säger inte så mycket och tar inte så stor plats. Man vill mest bara krama honom för han är så extremt snäll. Kanske för snäll till och med.”
Ken Sema
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Har precis tagit sitt körkort efter att tidigare ha kuggat teoriprovet fem gånger. Är extremt stolt över sitt nya körkort vilket man kanske inte borde vara om man kuggat teorin fem gånger innan. Är den som hämtar Aly Keita nu, åkte mycket med Ronald Mukiibi innan.”
Ludvig Fritzson
Position: Mittfältare. Ålder: 21. Kommentar: ”Hans tjej bor i Luxemburg där hon pluggar, tror jag. Det är väl ganska speciellt och han åker dit lite då och då. Om han inte är i Luxemburg så är han hemma i Värmland och pratar värmländska. För det är han väldigt bra på.”
Bobo Sollander
Position: Försvarare. Ålder: 32. Kommentar: ”Kallas Mr. Östersund av alla här uppe, men för mig är han Mr. Jobbig. Men heter man Bobo är man fan kung, det är ett kungligt namn.”
Curtis Edwards
Position: Mittfältare. Ålder: 23. Kommentar: ”Hämtades ju från skogen i division 5 eller något. Han är en av dem mest talangfulla spelare jag träffat, trots att han inte bryr sig överhuvudtaget om sin talang. Äter bullar, godis och dricker Fanta hela tiden. På matchdagar äter han pizza eller hamburgare, men är ändå den bäste i var och varannan match. En riktig gottegris.”
Dennis Widgren
Position: Försvarare. Ålder: 23. Kommentar: ”(Ett långt skratt) ... Dennis. Det är min (Brwa Nouri) rumskamrat, men det är svårt att få kontakt med honom. För han sitter både med sin iPhone och iPad samtidigt och letar nyheter. Det är nyhetssajter, Twitterflöden och allt möjligt. Han tror att han missar något viktigt om han inte är inne varannan minut. Heter även Trond i mellannamn.”
Gabriel Somi
Position: Försvarare/mittfältare. Ålder: 25. Kommentar: ”Lagets mest fåfänga. Fixar håret flera gånger om, norpar ögonbrynen och försöker vara allmänt fräsch. Brukar ofta prata om hur mycket han älskar Södertälje – trots att han är från Örebro ...”
Fouad Bachirou
Position: Mittfältare. Ålder: 27. Kommentar: ”Lagets baguette. Älskar allt som har med Frankrike att göra. Hans ögon är väl typ blåa-vita-röda, precis som flaggan för Frankrike är det enda han pratar om. Är, precis som Edwards, en gottegris och älskar sin Nutella.”
Brwa Nouri
Position: Mittfältare. Ålder: 30. Kommentar: ”Han skriker skithögt varje gång han gäspar så då gäller det att inte vara i närheten. Blir även som ett barn på julafton varje det serveras stuvade makaroner och falukorv till lunch.”
Ronald Mukiibi
Position: Försvarare. Ålder: 25. Kommentar: ”Världens segaste människa. Kallas för Mr Chill i laget. En normal dag för Ronald ser ut som så att han tar två och en halv timme på sig att sätta på sig strumporna. Tre timmar för t-shirten, fyra timmar för byxorna och andra halvan av dagen går åt till att äta. Är så otroligt långsam.”
Samuel Mensah
Position: Försvarare. Ålder: 28. Kommentar: ”Lagets instagrammare. Det enda han gör att ta bild i olika vinklar och ljus. Tycker själv att det blir jättebra bilder, men det råder det delade meningar om.”
Sotirios Papagiannopoulos
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Otroligt hungrig människa som äter hur mycket som helst. Tar även massage två gånger per timme och det är inte för att han är skadad alltså. Han har bra fysisk status och tar väl hand om sin kropp.”
Saman Ghoddos
Position: Anfallare. Ålder: 23. Kommentar: ”Om Hosam Aiesh är lagets mytoman så är Saman lagets kryddare. En helt okej historia kan bli överdrivet rolig och sjuk, men nystar man i det är det inte ens hälften som stämmer. Han tycker om att krydda helt enkelt. Tycker även själv att han ser väldigt bra ut, men det råder det också delade meningar om ...”
Tim Björkström
Position: Försvarare. Ålder: 26. Kommentar: ”Lagets Eminem. Han är rappare och det trodde man inte om en kille från Tyresö, men det är ett välkommet inslag i vår lilla blandning i Östersund.”
submitted by TallTiny to Allsvenskan [link] [comments]


2016.08.18 05:38 Morfinisnice Blev misshandlad igår (del 2)

Nja, det var ju inte igår. Läs första tråden för kontext.
Tjena allihopa! Vill tacka för all stöd i förra inlägget. Är sömnlös på sjukhuset och tänkte jag skulle uppdatera er. Obligatorisk ursäkt för shitty grammatik.
Vill börja med att tydliggöra lite smågrejer:
Först vill jag bara gå snabbt igenom måndagskvällens händelser. Efter att vi blev spöade ringde jag min flickvän som satt på en bar lika vid. Hon kom springande efter en minut och ringde därefter ambulans. 112-personen kopplade av någon anledning till polisen, men där var det telefonkö..... Jag kröp omkring på marken, spottade massiva mängder blod och letade desperat efter den försvunna tanden - hon ringde taxi istället. Hade inte speciellt ont dock, antagligen pga. allt adrenalin. Efter en minut dykade det upp två hälsopersonal med varsin segway(!!). Det är det roligaste jag har sett och fick mig att överväga hur hårda slagen/sparken mot huvudet egentligen hade varit. Dem undersökte mig snabbt och konkluderade att jag borde åka till akuten (no shit). Det kom alltså aldrig någon polis till gärningsplatsen.
Först och främst var ju detta en stor jävla överreaktion. Vem fan reagerar så av et lätt knack på fönstret från en person du höll på att köra ner med din bil? Jag minns en av de sa något ala ”varför slår du bilen?”.. Men för fan gissa då, fetthjärna.
Tjejen försökte också prata med vittnen för att få deras namn, som de vägrade ge oss. ”Vi har inget att berätta”. Näha... Detta var tjejer som åkte tillsammans med dem som var rullstolsburna. Blev rätt besviken, de kunde ha varit till hjälp. Fattar om de var skrämda efter vad dom precis hade sett och man tänker inte alltid rationellt i sådana situationer; jag krabbade trots allt runt på marken och letade efter en jävla tand). Fick vatten av dem, det var ju schysst. De berättade att gärningsmännen hade tagit bort sin registreringsskylt(!) som antagligen var fästat med kardborrband, så tyvärr är det nog varken första eller sista gång detta händer.
Taxin kom efter några minuter, men han var till början skeptisk till att ta med oss på grund av allt blod. Han ändrade sig snabbt efter en dos flickvän-rage. På akuten fick jag berätta snabbt vad som hade hänt och sen vänta 5-10 minuter för jag blev tagit hand om. Efter en snabb medical check kom polisen och frågade ut mig, och vi anmälde shitkidsen där. Trevliga poliser som tog sig tid till oss även om de egentligen var där på et annat ärende.
Sen fick jag et lite rum och morfin medans jag väntade på läkaren. Hon fick dröja rätt länge då ”hela staden brinner” (både bokstavligt och figurativt, enligt polis och sjukhuspersonal). Jävla Malmöfestivalen.
Därefter blev jag körd på rullsäng till röntgen av en äldre man som var otroligt trevlig, men sjukt klantig. Han kraschade i väggar och och dörrar medans jag låg där och tyckte synd om mig själv. Efter röntgen konkluderats det att jag hade brutit underkäken på två ställen och förlorat en tand. Detta kunde dem dock inte göra något med i Malmö, då Lund tydeligvis har alla käkkirurger. Efter detta blev jag flyttad till et annat rum och fick ännu mer morfin <3. Delat rum, så tjejen fick åka hem.
Över natten blåste min käke upp som en jävla ballong. Skrattade halvt ihjäl mig i spegeln (morfin hittar det positiva i alla situationer). Hade länkat bilder om det inte hade avslöjat min identitet. Svullenheten är inte helt borta än, så om du är Malmöit och ser en real-life Quagmire på staden så holla.
Klockan 14 dagen efter blev jag transporterad till Lund. Där fick jag besked om hur operationen skulle gå till (titanplattor och tillfällig tandställning) och att jag antagligen skulle bli opererad den kvällen (tisdag). Dock hände inte detta, så jag fick spendera ännu en natt operationlös. I Lund är inte sjuksköterskorna lika generösa med morfin, så det var en mycket smärtsam natt. Fick dela rum med en 80-90 år gammal paranoid man som kom bakom min skiljevägg flera gånger då han trodde jag hade stulit hans smärtstillande (vilket inte hade varit helt orimligt då jag hade riktigt jävla ont) och hans mat. Hade inte alls tålamod till detta så skickade min representant (flickvännen) till att kräva att byta rum, vilket jag fick. Hoppade på operation på onsdagsmorgonen, men fick faktiskt vänta helt till kl. 14. Operationen tog ungefär 4-5 timmar och gick bra. Vaknade från narkos vid 19 och anklagade sjuksköterskorna för frihetsberövande. Har hört man kan bli konstig och arg efter narkos, men vafan.
Får äntligen dricka igen så har sänkt en hel del Cola och Ramlösa. Nu har jag fått eget rom med TV och sitter med en snygg kylmaska runt ansiktet som har gjort att svullnaden har gått ner betydligt. Snart får jag äta soppa. Gått ner ca. 2 kg.
Kontaktade försäkringen igår och fick goda nyheter. Kommer få en ganska fin summa om det räknas som ”grov misshandel” – vilket iallafall jag tycker det gjorde (jag kanske inte är helt opartisk?), ska höra med polisen till veckan. Tyvärr tror jag aldrig dessa skithuvuden kommer bli tagna. Inte för detta iallafall.. Det enda vi har är de tre första bokstäverna på registreringsnumret (ett av vittnen såg det innan de drog av skylten) och möjligtvis färg på bilen (lite oenighet blant mig och .
Min kompis mår mycket bättre och ska tillbaka på jobb redan imorgon. Så jävla glad han var med mig, skrämmande att tänka på vad som kunde hänt utan honom.
Så vad har jag lärt av detta?
Tack igen för all stöd! Ge mig gärna era favoritrecept på soppor och annat ätbart.
Igen, ursäkta språket osv. Grammatik-feedback är alltid uppskattad.
Fred, kärlek och fuck Malmöfestivalen.
EDIT: Part 3 coming at you!
submitted by Morfinisnice to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.12.23 12:56 ModestyIsAVirtue Hur skall man förhålla sig till sin alkoholiserade far?

Hej Sweddit! Lite bakrund till det hela då.
För 3 år sedan så började min pappa agera väldigt konstigt under kvällarna, han var lullig, gick inte att ha en vettig konversation med, och allmänt tramsig. Både jag (15år då)och mamma var väldigt naiva med det hela och gav inte en enda tanke på att han kanske hade ett alkoholmisbruk. Efter 2 års lullande från hans sida och bråkande från min sida (för jag kom inte överens med han för han var så jobbig/tramsig) så kom morsan på han med att halsa vin direkt från lådan, klockan 3 på en tisdag. Hon gav honom ett ultimatum: Käka antabus eller berätta för barnen, och om hon kommer på honom igen så kommer hon också berätta för barnen (jag och mina 2 storasystrar). Det gick 2 månader och sedan var han där igen, drack vin direkt från lådan. Då satt han och mamma sig ned med mig som var hemma, och berättade att han hade problem med alkoholen och käkade antabus. Hon berättade även att hon hade hittat flera tomma vodkaflaskor under en vedsäck (han sköter uppvärmningen av huset). Jag var måttligt chockad, men allting föll ändå på sin plats.
Jag märkte stor skillnad efter det dära samtalet. Pappa var en människa efter klockan 5 på eftermiddagen och stämmingen i huset blev avsevärt bättre då jag kunde hålla sams med honom. Efter ca 1 månad så slutade pappa med antabusen då den "mixades konstigt med hans blodtrycksmedicin".
Spola fram tiden ett halvår och mamma fyller 50. Vi barn hade köpt en resa för hela familjen till Rom i present. Hela resan blev snabbt dock väldigt jobbig då det första pappa gjorde när han kom ner var att köpa 3 liter heiniken på affären. De första 2 kvällarna blev mamma och pappa fulla, glömde sina saker på restaurangerna, och uppträdde väldigt tånårsaktigt. Jag sade till min äldsta syster som är läkare att jag tyckte att det var väldigt oansvarigt att dricka sådär med tanke på pappas alkoholism. Hon såg väldigt förvånande på mig och frågade vad jag menade... Tydligen så hade mamma skitit i att berätta till min syster att hennes man har alkoholproblem, trotts att hon lovade att göra det. När vi kom hem från resan så tvingade vi barn pappa att sluta med alkoholen annars kommer ingen av dom få vara med våra framtida barn. Dom tog på sig offerkoftan men gick ändå med på det.
Spola nu fram tiden ett halvår så har vi nutid. Förra veckan så hade vi besök av några grannar. Jag var inte hemma under kvällen men när jag kom hem så såg jag 10ish tomma 50cl ölflaskor stå på köksbordet. Igår så frågade mamma om jag kunde vara hemma och vara hundvakt på nyår för dom skall åka på nyårsfest hos ett par kompisar, som äger ett bryggeri...
Värt att tillägga är att från att jag var 17 och började gå på fester så har mamma konstant börjat skuldbelägga mig för att gå vara ute på helgerna eftersom hon och pappa vill "unna sig ett glas vin", vilket dom inte kan då dom måste hämta mig på kvällen då vi bor på landet (inga bussar).
Hur skulle ni förhålla er i min situation? Jag gillar verkligen inte vad dom håller på med. Dock är det ju deras liv, jag kan inte hindra dem. Jag tycker att det är oansvarigt av mamma och pappa att dricka då båda vet att minst en av dom har svårt att hålla sig borta från spriten när dom får chansen...
Hur skulle ni agera?
Uppdatering 2 oktober 2016: Jag har nu flyttat långt från mamma och pappa för att studera, samt komma ifrån dem. Några veckor innan jag flyttade så uppmärksammade jag att pappa var sådär lullig som han var för tre år sedan. Det var en vanlig vardag som han gick förbi mig i hallen och jag kände en osande spritdoft. Han gick ut med hunden och när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att han inte kunde gå rakt.
Det kanske låter dramatiskt men jag tror aldrig jag kommer kunna lita på mina föräldrar. Pappa har alltid retat mig om allt och kallat mig öknamn under min uppväxt, så jag har aldrig kunnat berätta någonting för han. Det, samt de konstanta bråk vi hade dagligen i över två år har gjort att jag inte kunnat lita på honom alls. Han sade även i ett bråk vi hade strax innan jag flyttade "inte konstigt att du inte har en flickvän".
Mamma var som en sil, om man berättade för henne något känsligt så fick hela släkten reda på det. Jag har inte berättat någonting känsligt om mitt liv för dom efter att jag fyllde typ 13. Efter hela alkoholhistorien så försämrades relationen till mina föräldrar ännu mer.
Har sedan inlägget skrevs ignorerat mina föräldrar när dom har druckit alkohol. Har dom haft gäster och det har funnits alkohol på bordet så har jag gått förbi utan att säga hej ens. Mamma vet att jag hatar när dom dricker för jag vet att pappa inte klarar av det. Därför började hon gömma deras drickande. När jag sätter mig bredvid dom i soffan så ser jag att hon har ställt ner vinglas bakom ett bord. Jag ser det, men jag blundar. Det är inte värt att dra upp det för ingenting gott kommer komma ur det ändå. När jag äter med dom så dricker dom aldrig, vilket jag uppskattar. Men så fort jag inte är närvarande så "unnar dom sig". Jag blir arg bara av att skriva det här.
Allting käns så falskt, mamma ljuger för mig och mina systrar. Jag ringer aldrig till mamma och pappa om jag inte vill att dom ska skicka upp någonting till mig. Efter att jag flyttade så blev dom så överdrivet snälla med mig, erbjöd att betala mina hyror och betala utlandsresa bland annat. Det känns som om dom försöker kompensera för något.
Det var nästan två månader sen jag träffade dom, vilket har gjort att jag har fått perspektiv på det hela. Jag har svårt att lita på folk på en djupare nivå. Jag har aldrig haft någon jag kan lita på till 100%. Mina systrar är väl dom jag har kunnat lita på mest, även fast dom alltid tagit mamma och pappas sida. Under tiden när pappa var lullig så hade vi som jag skrev bråk nästan varje dag. Mamma och pappa sade alltid att jag provocerade dem, vilket mina systrar fick höra. Dom hade ingen aning om hur pappa var och hade dom vetat det så hade dom tagit min sida är jag säker på. Jag klandrar dom inte, dom gjorde sina val baserade på informationen dom hade.
Det är skönt att skriva av sig.
submitted by ModestyIsAVirtue to sweden [link] [comments]


2015.11.01 15:49 blattesvenne Varför handlar allting här inne om invandrare, zigenare/rumänska tiggare och feminister?

FL;LI: Jag har tre frågor till dom som tror att det Svenska samhället är hotat av invandringen.
Jag flyttade till Sverige när jag var riktigt ung, 1 år. Sen dess har jag sett flera perioder av invandrarfientlighet som dykt upp och sedan tynat bort. Jag kan nog med 100% säkerhet säga att den här "vågen" har blivit den mest framgångsrika med hjälp av internet. Nåväl, Well played.
Att skylla allting på invandrarna är inget nytt fenomen... att tro att "mångkulturen" skall omvandla alla "ursprungssvenskar" till slavar eller driva bort dom från sina hem och marker är heller inte nytt eller att den svenska kulturen på något sätt skulle raderas (som om kultur inte förändras över tid). Inte heller är det nytt att vara "arg" på samhället och skylla på diverse folkgrupper.
Först kom Chilienarna, Iranierna, Irakierna sen Kurderna och sen diverse Somalier (som fortfarande kommer) och sen från forna Jugoslavien, Libaneser, Assyrier och gud vet vad. Bulgarien, Turkiet och alla möjliga "närmare" länder fanns också med. Kommer ihåg när man såg ner på Polacker för att dom var fattiga öst-statare, Finnarna har alltid fått sig en törn när det inte funnits någon annan att klaga på.
När jag var 12 (ungefär) så hade jag en bästa kompis ("Svensk") som var ett år äldre. Vi var supertighta, så jävla bra kompisar + att hans farsa alltid tog med oss ut på vandring i skogen, allt jag lärt mig om hemvärnet och friluftsliv kom från honom. Farsan var Vänster (men kommer ihåg att han argumenterade för att vi inte skulle kunna hålla oss utanför EU). Iaf, min bästa kompis förändrades radikalt när han började på högstadiet. Träffade nya kompisar och där han fick förklarat för sig att den svenska kulturen är på väg att dö ut och att han som svensk hade en viktigt roll i att bevara det svenska. Jag fick hela tiden förklarat för mig av honom att "Det gäller inte dig, du är snäll, det är dom andra". Mmm... jag är en "snäll" invandrare... det fanns egentligen inga "andra". Alla "andra" var problembarn och bråkstakar med psykologiska problem... aldrig kurderna eller araberna (osv) på gården som bara jobbade, levde sina liv och tog hand om sin familj.
För en person som mig så är en sådan här diskussion rätt långtråkig. Jag har behövt "försvara" mig hela mitt liv över varför vi invandrare inte kan sköta oss. Min första flickväns mormor beklagade sig över hur dåligt det var med alla invandrare från Mellanöstern tills hon insåg att hon glömt bort att jag var därifrån, vi satt vid middagsbordet allesammans, men det gällde ju givetvis inte mig, det gällde dom som det står om i tidningarna.
Jag undrar en sak... alla ni som tror att "Sverige är hotat", som inte tycker om "invandrarna". Som tror att det Svenska välfärdssamhället (som, förresten, "invandrarna" varit med och byggt upp under alla dessa tider) är på väg att brista. Varför är det skillnad denna gången? Jag menar förutom att man idag via Internet kan välja och vraka bland dåliga nyheter som givetvis bekräftar ens egna farhågor (konfirmationsbias). Jag har tre frågor, av ren nyfikenhet, om ni orkar svara (och har läst så här långt ner i texten):
  1. Tror ni att om vi stoppar eller radikalt bromsar invandringen, att det är lösningen på alla andra problem vi har i samhället? Är Invandringen verkligen prio-ett av all andra frågor som finns politiskt? (E.g. Sjukvård, skola, privatisering, jobb)
  2. Hur ser er personliga situation ut? Kan det vara så att det är något i samhället som gjort dig förbannad som gjort att du "förenklar" situationen till att "det är för många invandrare"?
  3. Alla vågor av invandring har slutat med att grupperna har integrerats i samhället och att det svenska samhället blivit starkare och mer dynamiskt och att den svenska kulturen har utvecklats (titta t.ex. på livsmedelsimporten från andra länder, en jätteindustri som jag själv sett växa fram). Vad är det som får er att tro att den här gången som kommer Sverige bli som Saudiarabien/IS istället?
Har varit på semester i 4 veckor och när jag kom tillbaka så har det skett en jävla massa skit. Kan ni inte hålla ordning på saker och ting medans jag är borta? :)
EDIT:
Ojdå, Tack alla som har svarat. Jag håller förstås inte med alla :) men jag förstår många av argumenten och har läst alla. Många fler svar än vad jag hade hoppats på.
submitted by blattesvenne to svenskpolitik [link] [comments]


2015.10.17 15:46 Kasseringskonto [Ventilering] Skimmad på sin födelsedag.

Vet inte hur jag ska inleda det här riktigt. Känner bara att jag vill prata med någon. Om ni inte orkar läsa allt så skippa de två första paragraferna.
Läser fjärde året på en högskola i västsverige. Tempot är skyhögt och ångesten nära inpå. Har sedan i våras gått på antidepressivt (100mg sertralin), men man får fortfarande svackor emellanåt, bland annat den senaste tiden. Bor ensam med två katter i en svindyr studentlägenhet (6200kr). En utav katterna blev sjuk nyligen vilket ledde till att han behövde läggas in. Trots att han är försäkrad så blev jag av med i princip alla mina besparingar (~4000kr), så jag har under oktober månad skrapat på endast några hundralappar. Detta är dock inget problem då jag är omgiven av snälla och omtänksamma personer som hjälper mig i vardagen.
En bit in i början av oktober så upptäckte jag något underligt med mitt bankkonto. Av någon anledning så hade 299kr och 129kr dragits utan att jag visste om det. Då det inte hade bokförts än så visste jag inte vart pengarna hade tagit vägen. En eller två dagar efter (minns inte riktigt) så såg jag att jag hade fått tillbaka beloppet, och att pengarna hade dragits och kommit tillbaka från mötesplatsen, vilket är en datingsida som jag aldrig använt i hela mitt liv. Tänkte gå med det till banken för att utreda, men eftersom skoltrycket är så högt och att man sitter >10h per dag och bara pluggar så tänkte jag skjuta på det tillsvidare.
Igår så fyllde jag 26. Två dagar innan så gav familjen mig min födelsedagspresent i förskott, vilket var välbehövda pengar. Tänkte fira gårdagen med att fika med några klasskompisar och min flickvän, så jag gick till willys för att handla lite godsaker. Detta gick utan några som helst problem, och jag betalade med mitt bankkort i kassan som vanligt.
Av min flickvän så fick jag en kupong på 20€ till min steam wallet, vilket var jättesnällt! Efter fikat så tänkte vi sitta och se om vi kunde hitta något att spendera pengarna på. Landade på det nya warhammer 40k: deathwatch-spelet (stort fan av franchisen), som har ett reapris på €20.69. Perfekt! Lade spelet i kundvagnen och checkade ut.
Error? Mitt kort medgavs inte. Jättekonstigt, för jag visste att jag hade pengar på kontot. Loggade in på min internetbank och fann det här.
Tydligen under eftermiddagen och kvällen så hade jag blivit skimmad och fått mitt kort länsat på uttag som jag inte känner till. Spenderade kvällen med att prata med bank och polis för att få kortet spärrat och händelsen anmäld.
Just nu känner jag mig bara uppgiven. Jag orkar inte ens vara arg eller ledsen. Fick min laptop stulen i somras vilket var illa nog. Men nu. Stressen och allt. Jag orkar fan inte. Utifrån så känns det som att jag verkar lättsam om hela situationen, och det är för att jag inte orkar visa känslor för andra längre. Jag orkar inte med sympatiska blickar från folk som bara har fått se mig må dåligt det senaste året.
Där så. Nog från mig. Kan fortsätta förevigt egentligen, men det ska jag inte utsätta er för.
submitted by Kasseringskonto to sweden [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]


2015.04.13 16:34 onlinefriendship Har ni vänner på internet?

Tjenare! Jag skriver just nu min kandidatuppsats i Media- och kommunikationsvetenskap och skulle uppskatta om ni kunde hjälpa mig lite! Kort introduktion: Mitt namn är Harald och jag är en 24-årig man från Norge som bor i Malmö och pluggar på Lunds Universitet. Jag har hängt på reddit i flera år, men kände jag behövde ett nytt konto för just detta.
Jag har haft riktigt svårt för att välja tema till min uppsats, men när min flickvän ifrågasatte legitimiteten till förhållandet jag har med min internet-polare ”Martin” blev jag inspirerad. Jag har känt ”Martin” i nästan 10 år, vi träffades första gången på The Gathering (Norskt LAN tillsvarande Dreamhack), och jag anser honom som en vän. Jag har pratat om honom med min tjej några gångar, men hon blev väldigt förvånad när jag berättade att jag bara har träffat honom 3-4 gånger. Hon undrade hur vi kunde vara vänner när vi knappt har träffat varandra. Frustrerad av at hon inte förstådd betydningen av såna internet-relationer blev jag inspirerad till att skriva min uppsats om just detta.
Jag spelar mycket online datorspel, och har många människor som ”Martin” i mitt liv. Några har jag träffat IRL, några inte. Jag interagerar också med flerparten av mina RL-polare genom internet, då det är rätt långt från Malmö till Oslo och man har inte tid att bussa fram och tillbaka hela tiden. Jag hade verkligen uppskattat det om ni kunde skrivit ned några tankar och erfarenheter ni har om online förhållanden. Romantiska, platoniska, det spelar ingen roll; allt ni har att säga är relevant, då jag bara är i en research-fas för ögonblicket. Här har ni några frågor om ni inte vet var ni ska börja:
  1. Har du vänner på internet som du anser som vänner? Hur många?
  2. Träffades ni in den virtuella eller i den fysiska världen? Hur?
  3. Är dessa förhållanden specialiserade eller med alltomfattande? (Interagerar ni tex. bara genom et enskilt spel eller har relationen utvecklat sig till sociala medier som facebook och twitter?)
  4. Vad är det viktigaste med sådana relationer?
  5. Vad tycker dina RL-vänner och/eller pojk/flickvän om detta?
Låt dina tankar flyga! Allt är relevant för mig och förhoppningsvis dyker det upp några intressanta diskussioner. Om du är komfortabel med att skriva ditt kön och ålder så uppskattas detta, men inbox-svar funkar lika bra. Om du är villig att intervjuas om detta i när framtid så skrik ut!
(Obligatorisk ursäkta min svenska. Som tur får jag skriva på norsk på universitetet)
Tack så mycket!
submitted by onlinefriendship to sweden [link] [comments]